|
För några år sen började jag reagera för modeord inom arbetslivet.
Det har kommit och gått diverse nymodigheter som slagit ut som tussilagor
i vägrenen för att sen försvinna med en massa svordomar efter sig. Vad
sägs om flugor som integrering, samsyn, social kompetens och nu sist eländet
arbetslag.
Varför har jag nu något emot arbetslag? Jo, arbetslaget är nog bra om det
genmanipulerats fram som kloner, eller hopsatta av personer med helt olika
inriktning för att komplettera varandra, alltså en helt vanlig arbetsplats som
består av mer än en person. Men hur ofta kan man få ett gäng likasinnade
och hänsynstagande personer att samarbeta i ett arbetslag? Det är klart att
alla tar hänsyn till olika viljor i en beslutsprocess, men det finns alltid någon
som skriker högst och som får sin vilja igenom. Denne någon är kanske den
som förstår minst och som sen är den mest kritiske till beslutet.
Tillbaka till sammansättningen av arbetslaget. Om arbetslaget har som uppgift
att fatta ett beslut rörande en teknisk åtgärd och arbetslaget endast har två
teknologer och tio humanister är det inte helt klart att dessa två teknologer
får igenom sitt beslut. Varför inte detta då? Jo, hänsyn till starka viljor som
tror sig förstå allt. På samma sätt som den gamle kollegan till mig som sa
att riksdagen endast borde bestå av folkskolelärare (då gärna folkpartister
med Opel Record) eftersom dessa förstår det mesta. Visst kan jag hålla med
om att folkskolelärarna var insatta i en del som andra kategorier av befolkningen
inte satt sig in i, men att de var klokare än andra vill jag låta vara osagt. Idag finns
snart inga verksamma folkskolelärare kvar. Folkskolan försvann på 60-talet
och dess lärare efterhand. I arbetslaget hade en folkskolelärare blivit tokig. De
var vana att få bestämma själv över viktiga saker och det var inte tal om något
medbestämmande där inte. Dessutom bestämde rektorn i de allra viktigaste
sakerna. Idag är det arbetslaget som bestämmer och som verkställer. Rektorn
slipper fatta beslut, riktiga eller felaktiga.
Arbetslag är ju inget nytt. De har funnits sen urminnes tider och jag tror att
hedenhösarna förstod innebörden bättre än dagens beslutsfattare. Att arbetslaget
måste vara samspelt, säger sig själv. Ett arbetslag som har inre stridigheter
fungerar ju sämre än inget arbetslag alls.
Hur gör man nu om arbetslaget inte kan samsas eller känner att det verkar
meningslöst men samverkan? Jo, man åker till en kursgård som specialiserat
sig på arbetslag. Här får man utföra uppgifter som bygger på att laget samverkar.
Man kan tvingas bygga en mänsklig bro, att samla en viss mängd skräp i naturen
(så får kursgårdsinnehavaren rent omkring sig), att skriva en ramsa där varje
lagmedlem bidrar med en rad eller vers. Kort sagt, en massa trams som enbart
kostar pengar. Är det sen en kommunal verksamhet som skall bekostas med
skattemedel, är det skrämmande. Allt detta kunde lösas med ett fotbollslag eller
bowlinglag. Planhyran är en spottstyver av vad kursgården tar betalt.
Jag ingår i ett arbetslag. Nej, jag luras. Jag ingår i många arbetslag. Jag skall redovisa
vilka. Det viktigaste arbetslaget jag är medlem i är min familj. I vårt tycke ett
fungerande arbetslag där vi i familjen kompletterar varandra. Exempel: Jag äter
på tallriken, min fru diskar den.
Nästa arbetslag är på mitt jobb. Tiotalet personer utan förutsättningar att samarbeta.
Några vill, men kan inte. Några kan, men vill inte. Några både kan och vill, men får
inte. Några skiter i vilket och några är aldrig närvarande. Och så lilla jag som bara
retar sig på att behöva vara där. Jag som en gång valde läraryrket för att få sköta mig
själv och inte behöva ta hänsyn till andra människors beslut i alla små frågor.
Hela skolan är ju sen ett arbetslag, sen hela rektorsområdet och sist hela
förvaltningen i kommunen.
Det senaste inom skolan är ju åldersblandningen. Nej, inte av lärarlagen utan av
eleverna. Här måste ett lärarlag skapas för att kunna hålla koll på kanske ett sextiotal
elever som bildar en grupp. Tiden som samarbetet och planeringen tar för lärarna
måste tas någonstans. För min del togs den från min fritid. Jag jobbade 100% redan
och sen fick jag fler arbetsuppgifter.
Hur skapades då arbetslagen på den skola jag inte längre är verksam på? Jo, rektorn
skulle sluta och han visste att han snart skulle bli bortglömd om han inte gjorde
något som sent skulle glömmas. Han bildade arbetslag. På sista arbetsdagen
samlade han personalen, tände respiratorn (heter egentligen Overhead-projektor)
och la på det ena transparenta plastpåsen efter den andra. Vad det stod på plasten
kommer ingen ihåg, utom det där ens eget namn var nämnt tillsammans med de
kollegor som skulle ingå i samma arbetslag. Rektorn påstod att han kände oss bättre
än vi själva så därför hade han komponerat dessa arbetslag. Han var övertygad om
att de skulle fungera och skulle vara stommen i skolans framtid. Sen gick han och ingen
har hört av honom efter det.
Nu ett och ett halvt år senare har hälften av personalen slutat, förflyttas på
egen begäran eller tagit tjänstledigt på obestämd tid.
Slutsats: Vill man ha ny personal eller halvera den nuvarande, är det bara
att bilda arbetslag.
|