För några år sen började jag reagera för modeord inom arbetslivet. Det har kommit och gått diverse nymodigheter som slagit ut som tussilagor i vägrenen för att sen försvinna med en massa svordomar efter sig. Vad sägs om flugor som integrering, samsyn, social kompetens och nu sist eländet arbetslag.
Varför har jag nu något emot arbetslag? Jo, arbetslaget är nog bra om det genmanipulerats fram som kloner, eller hopsatta av personer med helt olika inriktning för att komplettera varandra, alltså en helt vanlig arbetsplats som består av mer än en person. Men hur ofta kan man få ett gäng likasinnade och hänsynstagande personer att samarbeta i ett arbetslag? Det är klart att alla tar hänsyn till olika viljor i en beslutsprocess, men det finns alltid någon som skriker högst och som får sin vilja igenom. Denne någon är kanske den som förstår minst och som sen är den mest kritiske till beslutet.
Tillbaka till sammansättningen av arbetslaget. Om arbetslaget har som uppgift att fatta ett beslut rörande en teknisk åtgärd och arbetslaget endast har två teknologer och tio humanister är det inte helt klart att dessa två teknologer får igenom sitt beslut. Varför inte detta då? Jo, hänsyn till starka viljor som tror sig förstå allt. På samma sätt som den gamle kollegan till mig som sa att riksdagen endast borde bestå av folkskolelärare (då gärna folkpartister med Opel Record) eftersom dessa förstår det mesta. Visst kan jag hålla med om att folkskolelärarna var insatta i en del som andra kategorier av befolkningen inte satt sig in i, men att de var klokare än andra vill jag låta vara osagt. Idag finns snart inga verksamma folkskolelärare kvar. Folkskolan försvann på 60-talet och dess lärare efterhand. I arbetslaget hade en folkskolelärare blivit tokig. De var vana att få bestämma själv över viktiga saker och det var inte tal om något medbestämmande där inte. Dessutom bestämde rektorn i de allra viktigaste sakerna. Idag är det arbetslaget som bestämmer och som verkställer. Rektorn slipper fatta beslut, riktiga eller felaktiga.
Arbetslag är ju inget nytt. De har funnits sen urminnes tider och jag tror att hedenhösarna förstod innebörden bättre än dagens beslutsfattare. Att arbetslaget måste vara samspelt, säger sig själv. Ett arbetslag som har inre stridigheter fungerar ju sämre än inget arbetslag alls.
Hur gör man nu om arbetslaget inte kan samsas eller känner att det verkar meningslöst men samverkan? Jo, man åker till en kursgård som specialiserat sig på arbetslag. Här får man utföra uppgifter som bygger på att laget samverkar. Man kan tvingas bygga en mänsklig bro, att samla en viss mängd skräp i naturen (så får kursgårdsinnehavaren rent omkring sig), att skriva en ramsa där varje lagmedlem bidrar med en rad eller vers. Kort sagt, en massa trams som enbart kostar pengar. Är det sen en kommunal verksamhet som skall bekostas med skattemedel, är det skrämmande. Allt detta kunde lösas med ett fotbollslag eller bowlinglag. Planhyran är en spottstyver av vad kursgården tar betalt.
Jag ingår i ett arbetslag. Nej, jag luras. Jag ingår i många arbetslag. Jag skall redovisa vilka. Det viktigaste arbetslaget jag är medlem i är min familj. I vårt tycke ett fungerande arbetslag där vi i familjen kompletterar varandra. Exempel: Jag äter på tallriken, min fru diskar den.
Nästa arbetslag är på mitt jobb. Tiotalet personer utan förutsättningar att samarbeta. Några vill, men kan inte. Några kan, men vill inte. Några både kan och vill, men får inte. Några skiter i vilket och några är aldrig närvarande. Och så lilla jag som bara retar sig på att behöva vara där. Jag som en gång valde läraryrket för att få sköta mig själv och inte behöva ta hänsyn till andra människors beslut i alla små frågor.
Hela skolan är ju sen ett arbetslag, sen hela rektorsområdet och sist hela förvaltningen i kommunen.
Det senaste inom skolan är ju åldersblandningen. Nej, inte av lärarlagen utan av eleverna. Här måste ett lärarlag skapas för att kunna hålla koll på kanske ett sextiotal elever som bildar en grupp. Tiden som samarbetet och planeringen tar för lärarna måste tas någonstans. För min del togs den från min fritid. Jag jobbade 100% redan och sen fick jag fler arbetsuppgifter.
Hur skapades då arbetslagen på den skola jag inte längre är verksam på? Jo, rektorn skulle sluta och han visste att han snart skulle bli bortglömd om han inte gjorde något som sent skulle glömmas. Han bildade arbetslag. På sista arbetsdagen samlade han personalen, tände respiratorn (heter egentligen Overhead-projektor) och la på det ena transparenta plastpåsen efter den andra. Vad det stod på plasten kommer ingen ihåg, utom det där ens eget namn var nämnt tillsammans med de kollegor som skulle ingå i samma arbetslag. Rektorn påstod att han kände oss bättre än vi själva så därför hade han komponerat dessa arbetslag. Han var övertygad om att de skulle fungera och skulle vara stommen i skolans framtid. Sen gick han och ingen har hört av honom efter det.
Nu ett och ett halvt år senare har hälften av personalen slutat, förflyttas på egen begäran eller tagit tjänstledigt på obestämd tid.
Slutsats: Vill man ha ny personal eller halvera den nuvarande, är det bara att bilda arbetslag.