När vi hade fått våra elevdatorer till skolan, kom det genast önskemål om att personalen och barnen skulle utbildas.
- Trams, sa gamla fröken Landin. Gå på kurs för att se på TV.
- Men måste vi inte hänga med i utvecklingen och försöka få in verkligheten i skolan? försökte jag.
- Jo, naturligtvis måste skolan hänga med, svarade hon. Men inte här.
- Vad då inte här? undrade jag naturligtvis.
- Jo, började fröken Landin, om vi nu har köpt datorer för de pengar som egentligen borde ha använts till nya gardiner i personalrummet och till en eller två nya spritstencileringsapparater, så kommer kanske nästa steg att vara att man tar bort anslaget för att köpa in t ex nya slungbollar till gymnastiken. Vi har ju så lite pengar numera och det som är viktigt
måste ju gå först.
- Men snälla rara, avbröt jag. För det första är det inköpt nya gardiner till personalrummet. Mörka sammetsgardiner. Men de blev aldrig uppsatta, för enligt hövdingen ansågs de passa bättre i ett glädjehus än i ett personalrum på en skola (han har tydligen erfarenhet av sådana ställen). Dessutom finns det inga spritstencileringsapparater att uppbringa på marknaden sedan 20 år tillbaka och slungboll avskaffades inom skolidrotten på sextiotalet.
Som tur är bestämmer inte fröken Landin på vår skola, hon bara tillåts göra det lite för ofta. Det är hövdingens ord som gäller och han tycker att datakurser är nyttig fortbildning. Helst förläggs denna fortbildning till kvällar eller lördagar så att inga vikarier behöver tas i anspråk. Det finns ett fint ord för dessa tider - fritid.
- Se det som en personlig utveckling att få chansen att lära sig data, sa hövdingen när jag lade fram personalens önskemål. Det finns ingen anledning till att personalen ska utbildas på arbetstid. Vi ställer alla fyra datorerna till personalens förfogande på lördagar och kvällar.
- Men det tar ganska lång tid att börja från noll för att sedan kunna ha datorn i undervisningen som är i tjänsten, sa jag. Själv har jag lagt ner massor med tid. Dessutom behöver vi program i datorerna.
- Det finns ju Windows i datorerna. Är det inte ett bra program?
- Jo, men Windows är ju inget program som man kan använda för att barnen ska bli bättre i matte eller engelska, utan ett program för att köra andra program i.
- Ett program för att köra andra program i? Driver du med mig?
- Nej, man kan faktiskt säga så.
- Då får du väl använda mitt Excel till barnen då. Där ska man väl använda matte?
- Jo, det är sant. Men tänk på att det handlar om låg- och mellanstadiet. Barnen förstår knappast vad budget, räntor och kalkyler är i den åldern.
- Ja, du får lösa det på något sätt och vill du hålla kurs får det bli på det sätt som jag sagt.
Med dessa ord delgav jag personalen fröken Landins, förlåt, hövdingens beslut.
Jag organiserade kurserna så, att tre kvällar i veckan turades personalen om att gå på kurs hos mig. Efter samtal med ekonomienheten i kommunen fick jag köpa in fyra licenser till Works för DOS (de var billigast), samt några pedagogiska program till barnen.
Eftersom kursen var frivillig och viljan stor, kunde vi gå ganska fort framåt. 18 kollegor och en skolvärdinna kunde till slut öppna och använda datorerna samt även stänga dem på ett ganska bra sätt. Ett par av den köpte egen dator till hemmet och en del kom till skolan på annan fritid för att ha "självstudier". Jag fick till slut lite betalt för att hålla kurserna också.
Hövdingen kan idag skryta med att han har kommunens mest datororienterade personal. Han säger också till andra att han gärna ser en utvidgning av verksamheten och att han har jobbat hårt för att få en kompetent och nöjd personal inom dataområdet.
"Dataisen" är nu rejält bruten och i vaken kan vi kanske fiska upp några fler datorer och program så småningom.
Finns det gardiner med datorer på?