Våra nya datorer är inte nya. Låter det dumt? Jag skall förklara och måste då börja med en strid som stått en längre tid mellan en lärargrupp och politikerna i kommunen (de röda). Lärargruppen vill starta en friskola och kommunen har överklagat beslutet om tillstånd eftersom resurser tas från den kommunala skolan och då förs över till en privat verksamhet. Detta kommer att bli för dyrt och kommer att gå ut över de elever som går kvar i kommunens skolor och det innebär även en övertalighet bland lärarna. Detta sista om lärarna har ju elever tyckt i alla tider, men nu handlar det om pengar så det är mycket allvarligare än människor. Det är ganska många elever och föräldrar som antytt att de kommer att föredra den privata skolan och skolledningen menade då att vi måste hitta ett attraktivt alternativ så att eleverna stannar i den kommunala verksamheten.
Eftersom jag ibland använder den del av kroppen som fått benämningen hjärnan, satte jag mig en dag och funderade på problemet. Ganska snart kom jag på den perfekta lösningen. Eftersom den friskola som skall starta skall ha inriktning mot miljö är det ju givet att även den kommunala skolan skall ha samma inriktning och med hjälp av större resurser kan man snart konkurrera ut den fria företagsamheten. Genialt - tyckte jag. Skolledningen blev mållös. Jag ledde alltså med 1-0. En av rektorerna fick dock snart friläge och nätade. Tanken på att göra samma som friskolan var för bra, så det kunde vi glömma. Det var ju inte en högre tjänsteman som kommit på idén så den gick alltså inte att använda.
Enligt mitt sätt att se på saken fanns bara två alternativ på inriktning kvar - idrott och data.
När det gäller idrott fattas det anläggningar i den delen av kommunen som detta handlar om och när det gäller data så fattas det pengar. Men tro det eller ej, jag fick i uppdrag att projektera en datasatsning i rektorsområdet.
Jag inventerade vad vi redan hade och plockade fram kalkyler och offerter på vad som behövdes. Det borde räcka med mellan 100 och 120 tusen kronor at komma igång med. Småpengar i skolans budjet på över 100 miljoner.
Jag var nöjd och skrev ut mitt förslag. Så mycket beröm som jag fick den dagen av alla mina chefer borde resulterat i en femsiffrig löneförhöjning. Till och med kommunalrådet hörde av sig och lovordade mitt arbete. Att han inte fattade vad det handlade om brydde jag mig inte om, jag fick ju beröm.
Strax före sommaren började jag stöta på rektorn och undrade om jag kunde börja beställa den där utrustningen som (jag trodde) skulle inköpas. Jag fick då det vanliga svaret om att det för tillfället inte fanns några pengar och att vi skulle avvakta. Jag sa upp mig på liggande fot. Jag hade nämligen ramlat av stolen när han sa det där om pengarna. Min spontana uppsägning resulterade i att jag fortfarande är anställd, med samma lön, men med mer arbete. Jag fick nämligen köpa in tio stycken begagnade datorer. Historien upprepade sig sen direkt. När det gäller program och licenser finns det inga pengar. Samma sak hände ju för ett antal år sen då vi köpte in våra första datorer. Rektorn tyckte att det räckte med Windows. Att våra nygamla datorer skall ha nätverkskort och programlicenser bekymrar inte de höga herrarna ett dugg.
Jag fick nöja mig så långt. Nästa problem handlade om var dessa nygamla dator skulle placeras. De cirka 20 datorer som redan funnits på skolan ett antal år stod tidigare samlade på ett alldeles utmärkt sätt för att hålla lektioner med dem. Sen har den pedagogiska jättefloppen ”Arbetslag” tagit kommandot på vår skola. Detta innebär att allt på skolan delades upp i fyra högar. Stolar, bord, elever, lärare, skåp, datorer osv. Allt blev lika uppdelat. Rektorn är nöjd. För han slipper bestämma något mer och allt är så fruktansvärt rättvist mellan arbetslagen att ingenting fungerar. Tänk själva. Inte tusan kan det finnas en slöjdlärare i varje lärarlag, eller bildlärare eller någon annan specialutbildad person. Nej, alla lärare undervisar numera i vad som helst. Vår gymnastiklärare är helt plötsligt historielärare, vår slöjdlärare undervisar i matte, vi har en bullfröken (hemkunskap) som undervisar i engelska. Är det konstigt att vår skola har Sveriges sämsta snittbetyg för åk 9.
Åter till placeringen av datorer. Det finns ingen sal som är ledig, var beskedet från arbetslagen när jag talat om att jag skall undervisa i Elevens val i datorkunskap för alla elever på skolan. Jag visste faktiskt att en sal var ledig och gick till hövdingen för att få tillstånd at flytta in. Den salen skulle Kalle ha. Men trots att jag påpekade att Kalle hade tjänstledigt för att tjäna tretusen mer i månaden på en annan skola, skulle salen stå redo för Kalle om han kom tillbaka. Till saken hör att Kalles pappa varit rektor i kommunen och Kalle vet antagligen en hel del om vår hövding som inte bör komma ut. I sådana lägen kan man ställa krav.
Salsfrågan är emellertid löst nu. Jag skall dela sal med klockaren (musikläraren). Musiksalen används bara åtta timmar i vecka och de övriga timmarna är salen min. Jag borde jubla, men det gör jag inte. Det är skolans minsta sal och den upptas till stor del av en enorm flygel och ett antal skolbänkar. De datorer som jag skall trycka in här borde vara uppblåsbara eftersom de inte får ta någon plats då musiklektioner pågår. Men kanske kan jag göra en överenskommelse med klockarn. Datorerna skall så småningom kopplas till Internet och där finns MP3-musik. Klockarn gör nämligen så här på sina lektioner: Han hälsar, sätter på en skiva, säger åt eleverna att lyssna och går själv och dricker kaffe.
Tänk så bra med Internet. Med hjälp av det kan man lösa både lokalproblem och lektionsplanering.