Mina barn säger att det heter ”fotto” men stavas ”foto”. Man hör ofta i radion att folk säger ”möggel” men det stavas ju ”mögel”. Sportjournalisterna har som yrkeskår börjat säga ”klart” med kort a-ljud, vilket jag betvivlar finns i någon svensk dialekt. Denna yrkeskår har för övrigt genom åren visat en total okunskap om svenska språket (med vissa undantag förstås). Det är t o m så att det ligger sidor på Internet som gör narr av sportjournalisternas behandling av det svenska språket. Själv reagerar jag alltid på när de intervjuar en idrottsman efter en match eller ett lopp. Frågorna är som regel så dumma att det är svårt att svara på dem. Uttal och stavning är ingenting som någonsin varit ämnat att kunna kombineras i någon form av logik. Själv är jag uppväxt i den stad där en viss mineralvattenfabrik finns. Utbölingarna säger ju alltid ”Ramlösa”, men det heter ”Rammlösa”. Ramlösa är damcyklar och inte kan man väl dricka dem. Vårt språk är fullt av dessa dialektala skillnader och uttalsvarianter. Jag skyller Gustv för detta också. Gustav, vårt lands största förrädare och språksabotör. Jodå, jag vågar sätta mig upp mot överheten. Gustav är den Gustav som bör benämnas den förste men i folkmun heter Wasa. Denne Gustav lät ett gäng tyskar bestämma de svenska stavningsreglerna och det vet ju alla hur det är med tysk grammatik. Dessutom tömde han Sverige på dyrgripar för att betala sina skulder till dessa tyskar. Man kan lugnt påstå att Gustav köpte sig makten i Sverige. Sturarna hade säkert låtit svenskarna själva bestämma hur t ex ”och” ska stavas.
Men varför säger aldrig någon ”Gustv den förste”? Man är ju mycket noga med andra kungars ordningstal. Man lägger faktisk in ordningsnumret mellan namnen och ordningstalet ska skrivas med romerska siffror. Inte ens här gäller svenska siffror (som egentligen är arabiska). Gustavs lillpojke Karl, fick hoppa ända till nio. Vem har hört talas om karlarna ett till åtta?
Men allt har väl en förklaring. Gustav mådde inte bra, så hans enda glädje var att jäklas med andra. Gustav hade ett par kroniska problem - halsbränna, tandvärk och extern otit. Det där sista vet jag att det heter eftersom jag själv lider av denna kungliga åkomma. På svenska heter det ”Yttre öroninflammation” och den gör att hörselgången inflammeras och svullnar så att den inte kan kallas gång längre. Man hör inte ett smack emellanåt och när de tyska stavningskillarna berättade om sina framsteg, kunde inte Gustav säga emot eftersom han inte hört vad de föreslog för stavning av t ex ”och”.
Ska man då stava enligt 1500-talets normer eller kan man modernisera språket? Det är klart att man ska modernisera där det är lämpligt. Vem som sen anser vad som är lämpligt är problemet. Man kan ju använda sitt sunda förnuft, tänker vän av lösning. Ny fråga - vems sunda förnuft? Alla ska väl använda mitt sunda förnuft, annars blir ju inte jag nöjd!
Posten gick för ett par år sen ut men en kampanj som gick ut på att man skulle skriva som man talar. Förödande effekter uppstod. Man började skriva ”dax” istället för ”dags” eller vad säger ni om ”oxå”? ”Mig” har blivit ”mej” och ”sig” ”sej” (vilket jag trodde var en fisk). Det finns massor av exempel på förändringar och moderniseringar i språket. Men enklast vore det väl om alla ord stavades ljudenligt. Det lär finnas tre språk i världen som använder sig av denna finess - finska, hawaiianska och swahili. Nu är min kunskaper i dessa språk inte så stora så att jag kan garantera riktigheten i mitt påstående. Ännu mindre vågar jag mig på exempel på detta, men varför skulle det inte kunna vara så?
Eftersom jag i min yrkesutövning tagit mig på att lära den uppväxande generationen hur man tolkar bokstäver till ord, kan jag inte låta var och en själv bedöma hur ett ord ska stavas. Logiskt sett bör ju då var och en få uttala orden hur de vill också. Jag tycker att det räcker med att sportjournalisterna gör som de vill.
Tillbaka till kungarna och språket. Vår nuvarande knug (?!!) förlåt, kung, har ju svårt med språket. Han lär lida av läs- och skrivsvårigheter. Det är faktiskt inte bara han som lider. Åhörarna lider lika mycket. Jag för min del lider när drottningen talar. Det är beklämmande så dålig svenska hon talar efter alla dessa år i Sverige. Jag möter dagligen invandrare som kommit hit som vuxna som talar en mycket bättre svenska efter bara ett par år i landet. Ändå sades det att drottningen var ett språkgeni när hon presenterades för svenska folket på 70-talet. Det genialiska är kanske att hon lyckats undgå att lära sig språket under 25 års tid.
Jag har emellertid lösningen för våra kungliga när de ska hålla tal. Lösningen heter ”Playback”. Våra mest kända sångare och musikgrupper har blivit höjda till skyarna när de använt denna metod, så varför inte de kungliga. Några av televisionens hallådamer och herrar kan väl låna ut sina trevliga röster mot en hyfsad ersättning. Det finns ju erfarenhet inom området. Den kungliga apan i Djungelboken är ju dubbad.
Man ska kanske vara snäll mot de kungliga. Vem vill byta med dem? Tänk att inte kunna släppa sig efter maten utan att det finns en journalist som får ihop en trespaltare om kungens magbesvär och ställer frågan om operation är nödvändig. Dessa journalister kan ju göra en fjäder till en hel hönsfarm om de vill. Eftersom de i grundlagen inte får röja sina källor, kan de skriva vad som helst. Jag glömmer aldrig när en av våra större svallertidningar hade löpsedlar om att drottningen fått en pojke när kronprinsessan Victoria föddes. Löpsedlarna var tryckta i förväg och av misstag distribuerats. Det som var mest märklig var att inte Victoria behövde byta kön så att tidningen fick rätt.
Vad? Nej, jag gillar inte journalister. Märks det?