Titeln kan tolkas på olika sätt. Jag ska hjälpa till så inga missuppfattningar uppstår. Detta kommer inte att handla om de däggdjur som begåvats med simförmåga utöver det vanliga, ej heller om val till riksdag eller kommun via politiska partier. Nej, detta ska handla om de val som vi bemyndigats med att göra under den senaste tiden.
Det började med telefonbolag. Man skulle bli förvalskund och på så sätt få billigare teleräkning. Ingen normal människa i detta landet klarade av att välja detta. Varför? Jo, de exempel på kostnader som bolagen presenterade stämde inte in för någon i detta landet. Vem i halva friden ringer enbart på nattetid och vem i andra halvan av friden ringer enbart till mobiltelefoner som är anslutna till samma mobiltelebolag som den egna mobilen? Vem, fortsättningsvis, vill sitta och slå riktnummer framför lokalsamtal när man sen urminnes tider sluppit detta. Vem ringer nästan enbart rikssamtal? Telia som blivit av med sitt monopol får alla kunder som glömmer slå riktnumret till lokalsamtalet (de flesta antagligen). Vad var det då för finess med att ha annat bolag?
Nu kommer väl Telias fortsatta monopol så småningom att brytas totalt eftersom de är dyrast i allt. De lurar t o m kommuner på miljonbelopp genom att sälja telefonväxlar med skyhöga priser. Jag tror inte att Telia riktigt fattat ännu att de inte kan göra som de vill längre och ändå få behålla sina kunder. Jag har lämnat Telia och anslutit mig till en konkurrent som heter Tele2. Så här långt är jag nöjd, men det kan bli bättre. I framtiden ska vi ju inte behöva något telefonabonnemang och därför har jag min Internetanslutning även där. Kanske man begåvas med gratis telefon så småningom.
Ett alternativ till alla de telefonbolag som nu härjar på marknaden är att ta steget fullt ut nu när vi avvecklar välfärden med kärkraftsnedläggningar och dylikt, är att sända röksignaler eller skicka en vältränad brevduva. Men då behövs ju inte E-posten och det vore väl synd.
Nästa val som skulle göras under året var elbolag. Det finns en sak som inte ens de som arbetar på bolagen kan svara på, och det är hur mycket en KWh kostar. Vid förfrågan får man olika svar beroende på vem man frågar. Att läsa på fakturan som kommer med posten är inte lönt. Det krävs högskolekurser i tolkning av fakturan för att kunna veta vad man betalar för.
Förr kostade det en förmögenhet att byta elleverantör, men nu är det gratis. Det är ju kul att något är gratis här i världen, men hur vet jag att jag byter till något billigare och inte på det sättet betalar mitt byte. Sen finns det avtal där man binder upp sig under ett antal år. Bolagen går ut med skräckpropaganda och talar om att elen kommer att bli dyrare framöver. Det är som med bankerna. När de vill att man ska binda sin ränta, då sänks räntan. Samma alltså med elbolagen. Får man ett förslag till att binda elpriset ett par år framåt, kan man vara säker på att dagen efter man skrivit på sänks elpriset.
Det är alltid marknaden som bestämt priset. Jag är väl för tusen en del av marknaden och jag har aldrig blivit tillfrågad om jag vill höja eller sänka elpriset.
För att inte elbolagen ska få driva med mig hur som helst, har jag skaffat en mullvad inom det lokala energibolaget. Min hustru arbetar där och håller koll på när man ska skriva på och när man ska ha timtaxa eller ej. Hittills har vi sparat någon tusenlapp på att ha ”inside information”. Tyvärr blir det väl som på börsen - det blir olagligt med kunskap om den egna ekonomin.
Val nummer tre handlar om pensionsfonder. När man har 20 år kvar till pensionen är det inte särskilt intressant att sätta sig in i de olika turerna kring pensionspengarna. Det skapar ju bara ångest att efter gångna 20 år få veta att grannen får dubbel pension eftersom han valt en annan fond än den jag valde. Och vem kan följa med och byta från dag till annan även om möjligheten finns.
Det finns ett alternativ till denna fondplacering - spela på Bingolotto. Tittar man på tv ser man nästan bara pensionärer som spelar och då naturligtvis också vinner. Vad beror detta på? Jo, det är bara de som har råd att köpa Bingolotter. Dagens pensionärer har det ju så bra att de knaprar på kommande generations pensionspengar (sägs det). Då kan man göra som så att när pensionären har vunnit på Bingolotto dras pensionen in med motsvarande belopp. Tänk så mycket pengar statskassan hade sparat då. Det är för resten kul att sen dessa gamla damer som hjälps från sin rollator fram till det stora lyckohjulet. Strax därefter snurrar pensionären fram ett par miljoner och ser allmänt förvirrad ut. Inom bråkdelen av en sekund har den gamla människan omringats av jublande släktingar som vädrar penninggåvor inom kort. Om det nu var så att vinnaren behöll sina pengar hade staten kunnat spara in pensionspengar. För inte är det väl så att släktingarna betalar gåvoskatt?
Det fjärde valet har tidningarna haft massor med artiklar om den senaste tiden. Det handlar om äkta eller oäkta. Man har intervjuat folket på gatan, experterna och kändisarna om deras val. Man har fått både smakråd och ekonomiråd och ändå kommer massor av människor att bli besvikna och spotta i glaset. För det handlar om dryck. Drycken med stort D - Champagne. Tänk vilken vånda folk har haft. Skall det vara dyrt eller billigt, ska det vara äkta eller oäkta.
Jag, för min del, har inget bekymmer med detta. Jag tycker för det första att Champagne smakar direkt illa och dessutom har jag slutat att inmundiga alkoholhaltiga drycker sen en tid tillbaka. Att betala hutlösa priser för något så illasmakande som dessa drycker är, är för mig en gåta. Men det är väl med detta som med bilen utanför. Det ska se bra ut, antingen man har råd med det eller ej, antingen det är gott eller ej.
Kan man nu inte fira nyår eller rent av millenniumskifte utan Champagne då? Jodå, det går mycket bra. När det där magiska tolvslaget kommer, är de flesta så packade att det går lika bra med lemonad, typ Champis eller Pommac. Eller så skålar man i Cider och på så sätt får i sig lite alkohol. Att snobba till det är onödigt. Det räcker med att hyra smoking och aftonklänning till hutlöst pris. För at inte tala om vad folk betalar för att bli av med sina barn denna kväll. Vill man inte fira in det nya millenniet med sina nära och kära. Barnen räknas tydligen inte till denna kategori.
Att välja är alltså svårt. Varför är det nu det? Jo, staten har tagit så väl hand om oss tidigare att vi i våra gener inte har utvecklat ”valgenen”. Det värsta val jag någonsin behövt göra, var när jag fick välja vilken tandläkare jag ville ha. Jag valde den kvinnliga, men fick senare höra att kvinnliga tandläkare alltid är mer hårdhänta än manliga. Efter något år blev jag tvungen att välja tandläkare igen. Denna gång underlättades valet av att det var två manliga tandläkare det stod mellan. Denna gång valde jag nog rätt, eftersom min nye tandläkare har samma sjuka humor som jag. När han frågar om det gör ont och man svarar att det inte gör det, säger han: ”Synd”, och ler. Jag tror i alla fall att det handlar om humor. Men blir man tandläkare för att få skämta eller av intresse? Intresse av vad, i så fall? Min tandläkare är i alla fall snäll. Han låter mig välja om jag vill ha den dyra behandlingen - eller den jättedyra.