Att hålla kurs för vuxna, i ett ämne som mer passar barn, är inte alltid så lätt. Ämnet är datorkunskap.
Vuxna bestämmer sig för att det är svårt, jobbigt, invecklat, onödigt, löjligt samt fullständigt omöjligt att lära sig. Medan barnen (i redan tidig ålder) tycker att detta är fullt naturligt.
En av det kurser jag hållit för vuxna kollegor blev inte riktigt vad jag eller vissa av deltagarna hade tänk sig.
Det började med att en hövding på en annan skola hörde av sig till min hövding. Han lovade då att jag skulle på min fritid hålla kurs för den andra skolans personal. Därefter frågade han mig om jag ville ställa upp. Innan jag svarade talade han om att han redan hade lovat detta och att intresselistor redan var under cirkulation på den andra skolan.
Inte ens datumet var sparat för mig att bestämma. Eftersom min fru arbetar inom vården och har oregelbundna tider, kan det vara lite svårt att på direkten acceptera vad som helst när man har små barn därhemma som inte bör vara ensamma.
Jag gick emellertid med på att hålla kurs. Arvodet skulle bestämmas senare - mycket senare visade det sig.
Kursen skulle hållas i lånade lokaler på en tredje skola i kommunen. Denna skola innehåller högstadium samt komvux och har därför en fullt utbyggd datasal med ett tjugotal datorer och massor med dyra program.
Works för Windows var ämnet för kursen, ordbehandlingsdelen.
Det var på detta sättet: Den andra skolan hade köpt två datorer. I dessa fanns Works, fick jag reda på. Eftersom jag kan detta program ganska bra, skulle det inte vara några problem att delge kollegorna på den andra skolan några av mina kunskaper så att de kom igång med använda sina nya datorer.
Jag ringde till den andra skolan och förvissade mig om att det var rätt version av Works.
Jodå, det skulle det vara, enligt den föga datakunnige (och visade det sig, föga läskunnige) hövdingen på den skolan.
Kursdagen närmade sig och jag skrev ned några sidor självstudier till den andra skolan. På omslaget skrev jag: Microsoft Works för Windows 3.0.
Jag blev uppringd på fredagen före det att kursen skulle hållas på måndagen. Hövdingen på den andra skolan hade jämfört tecknen på framsidan av min skrift, med tecknen på framsidan av handboken som följt med datorerna. På handboken stod det: Claris Works 1.0.
Hurra!
Jag skulle hålla kurs i ett program som jag enbart läst i reklamen om - och detta om tre dagar.
Jag råkade sluta tidigt denna fredag så jag skyndade till den andra skolan. Kunde jag låna installationsdisketterna och snabblära mig programmets huvudlinjer samt skriva om min självstudiekurs över helgen?
Tanken var god, men ack så fel. Den andra skolans datorer var ju köpta med förinstallerade program och installationsdisketterna följde naturligtvis inte med. Så är det när oinvigda i datorvärlden tittar på priser mer än till vad de får.
Kunde jag kopiera av filerna från datorerna till disketter, för att på så sätt få hem dem till min dator för inlärning. I grunden olagligt, men detta var en nödsituation och dessutom mycket tillfällig.
Jag tittade i filhanteraren. Jag skulle klara mig med fyra stycken
HD-disketter.
Kunde jag få låna dem på skolan? Kontoristen på skolan hade ju dator.
- När får jag tillbaka dem? undrade den, utan anledning, sura kontoristen.
- På måndag. Jag lovar, svarade jag.
- Jag känner ju inte dig, så hur vet jag det.
Var tanten klok. Här försöker man på bästa sätt hjälpa "hennes" skola till kunskaper som alla förhoppningsvis har glädje av, och vad får man för tack för det? Jo, misstänksamhet och snorkighet.
Min första tanke var nu att be henne fara dit pepparn växer, men> jag vet inte riktigt var det är, så jag vände och gick till hövdingen.
- Har hon sagt att hon inte vill låna ut disketter, så blir det nog så, sa han.
Hos oss bestämmer gamla fröken Landin, och hos dem bestämmer kontoristen. Skolans värld är rolig. Trots detta kunde jag inte svika mina kollegor som antagligen (trodde jag) längtade efter att ta datorerna i tjänst.
Jag körde hem och hämtade disketter. Sen satt jag hela helgen och lärde mig Claris Works (jag blev föga imponerad). På måndagen hade mina kollegor nya självstudietexter och kursen hölls på eftermiddagen.
Det var bara det att i den salen som kursen hölls i fanns inte Claris Works i datorerna. Men det problemet vågar jag inte offentligt berätta hur jag löste natten till kursdagen.