Jag har haft en droppande kran. En droppande kran kan betyda att man är förkyld och att den utstickande klyvarbommen i ansiktet begåvats med förhöjd fuktighetsgrad och med jämna mellanrum avyttrar överflödet. Det kan också betyda, som i mitt fall, att en kran i hustes vattensystem inte kan hålla tätt och droppar oavbrutet, hur hårt man än dragit åt vredet på kranen.

När vi köpte vårt hus för ett femtontal år sen droppade kranen på toaletten på övervåningen, så det var alltså nu dags att åtgärda problemet. Man kan ju inte låta en kran droppa hur länge som helst. Hustrun och barnen har påpekat droppandet ett hundratal gånger (minst), men jag har gjort andra prioriteringar och mitt dygn har bara 23 timmar (samt en timmes middagsrast). Nu var det alltså dags och jag körde till det stora byggvaruhuset i grannkommunen. Packningar inhandlades och jag var övertygad om att jag skulle fixa detta enkelt - att byta packningar i kranar har jag ju gjort förr.

På vägen in i huset utrustade jag mig med verktyg från garaget och som erfaren amatörrörläggare vet jag att en skiftnyckel och en kniv är allt som behövs för den operation som stundade. Tidsmässigt räknade jag med att ha vattnet avstängt (jo, jag kom ihåg att göra det) i cirka tio minuter. Detta avbräck i vattenförsörjningen meddelades övriga familjen. Mina barn tycktes inte bry sig så mycket om det hela, men min hustru, som gick omkring med en plastpåse om håret, meddelade att hon skulle inom en halvtimme skölja av den hårinpackning som hon just då (naturligtvis) hade påbörjat. Jag talade lugnt om att tidsmarginalen var enorm och att hon inte hade något att frukta. Hennes kommentar om sin erfarenhet av mina reparationstider, hörde jag inte riktigt.

Jag stängde av vattnet och skruvade av vreden till kranarna. Därefter lossade jag packningarna och började monterade tillbaka alltsammans i omvänd ordning. Nya packningar var naturligtvis ditsatta. När jag skulle spänna dit packningen för kallvattnet hamnade jag lite snett. Det har jag varit förr i livet, så det oroade mig inte särskilt mycket. Nu var det emellertid gängorna som inte fattade tag ordentligt och jag fick använde lite våld för att det skulle fungera. När jag var klar var det dags att släppa på vattnet igen. Det hade tagit de där minuterna som jag hade planerat och jag meddelade min hustru att plastpåsen kunde strax avlägsnas.

Om någon vet hur det hörs när man släpper på vatten i tomma ledningar, så vet ni hur det lät hemma hos mig. Men om ni också vet att sen ska det vara tyst och att det inte ska låta som en, eller ett antal väsande ormar från kranen som just lagats, så förstår ni vad som hänt. Kranen läckte. Inte så där lite som den gjort i femton år innan, utan det sprutade från kranen. Det sprutade dessutom från fel ställe eftersom vattnet kom från gängningen som jag just brukat våld mot.

Jag fick stänga av vattnet igen. Hustrun fick ta en ny plastpåse över huvudet och jag fick, efter att ha konstaterat att gängorna var helt förstörda, köra och köpa en ny hållare till packningen. Väl hemma igen, och hundra kronor fattigare, skruvade jag försiktigt dit den nya detaljen. Det verkade som om allt var klart nu - trodde jag. Jag släppte på vattnet och det var tyst. Vid kontroll verkade allt bra. Inget läckage från gängorna denna gången. Hustrun fick besked om att dumpa påsen och skölja sitt hår. Ordningen var återställd - tillfälligt.

På kvällen meddelade min dotter att kranen läckte på toaletten på ovanvåningen. Jag trodde hon skojade med mig, men det visade sig att hennes humor inte var påkopplade i denna stund. Kranen läckte faktiskt. Den där droppen, som under åren tidigare kommit var annan sekund, visade sig igen. Jag spände till vreden på kranarna, men trots att jag tog i slutade det inte att droppa.

Dagen efter begav jag mig till en VVS-butik i den närliggande staden. Jag förklarade mitt problem, och när expediten slutat le så att mungiporna snuddade vid örsnibbarna, förklarade han vänligt att vattnet genom årens läckage skapat en liten ränna i metallgodset. Denna vattenränna kunde inte packning täta, utan man var tvungen att brotscha i bottnen av kranen för att släta ut bottnen så att packningen kunde ligga tätt mot godset. Jag förstod allt han sa - trots att jag har ingenjörsexamen. Det gick att köpa, eller hyra en brotsch i affären. Att köpa en kostade tio gånger så mycket som att hyra en, så valet var inte så svårt. Att det skulle kosta bensinpengar att lämna tillbaka hyresobjektet tänkte jag inte på.

Väl hemma igen stängdes vattnet av och jag demonterade packningarna. Jag brotschade bort vattenrännan, som faktiskt var synlig om man visste vad man tittade efter. Monteringen vidtogs och vattnet släpptes på. Det läckte värre än tidigare. Det kom visserligen från utkastaren, och inte från gängorna, men en klar vattenstråle porlade ner i handfatet.

Jag ringde till VVS-firman och frågade om jag gjort något fel. Antagligen hade jag hållit brotschen snett och inte spänt fast den i kranen på rätt sätt. Det var bara att brotscha om. Så blev gjort, men med samma resultat - läckage. Jag började om och nu tog jag i så att armen värkte för att hålla brotschen rakt, men hur jag än försökte blev resultatet det samma. Jag fattade nu ett ödestiget beslut. Eftersom det var svårt att komma åt kranen ordentligt så nära väggen som den satt och eftersom man hela tiden omgärdades av porslin, vilket skulle gå sönder om man slant med ett verktyg, skulle kranen av från handfatet för att spännas fast i ett skruvstäd i garaget.

Jag ska inte trötta läsaren med att förklara att jag fick såga sönder rören under kranen och att denna sen inte gick att montera igen. Jag ska inte heller beskriva hur jag fick köpa en helt ny kran som det tog åtskilliga timmar att montera den. Det slutgiltiga konstaterandet är bara att man ska låta kranar droppa vidare. Det blir både billigare och enklare att betala den vattenkostnad som uppstår. Att lyssna på hustruns och barnens kommentarer om att kranen droppar är inte lika irriterande som deras ironiska uttalade om ridande skomakare. De säger något om att skomakare ska bli vid sin häst. Nästa gång något behöver repareras ska jag länge överväga följderna av denna åtgärd. Jag tröstar mig dock med att jag vet att även den bästa snickare kan få en rutten träbit. Min kran var säkert rutten, så mycket vatten som där hade droppat.